Ja vart är hon? Idag tog jag och Mamma med henne på sin första danslektion. Hon satt där i ringen med alla andra barn och skrattade och skrek ut svar på de spännande frågor som dansfröken hade. Vi fick reda på att vi föräldrar i framtiden enbart fick vara i rummet om vi deltog i dansen, vilket vi inte får av dottern. Så nu kommer vi alltså sitta utanför i cafét och dricka kaffe medan vår "lilla" dotter övar inför sin dansuppvisning vid jul!
Vart är mitt lilla barn?
För någon vecka sen, när det var dags att gå och lägga sig, talade vi i vanlig ordning om för dottern att klockan var åtta och det var dags att borsta tänderna. Då talar hon om för mig att hon inte behöver min hjälp längre, hon behöver inte att pappa ska lägga henne. "Det klarar jag ju själv! Jag är mellanstor nu!" Det enda ljudet efter det var hur mitt hjärta gick i tusen bitar av att se henne så stor. Hon traskade med bestämda steg in i badrummet, tandkräm på tandborsten, borstade varje liten tand (ja... jag spionerade på henne), satte sig på toaletten, torkade sig och tvättade händerna (med tvål!), går fram till Mamma och ger henne en puss och en kram och säger godnatt, jag får en puss och kram och ett godnatt. Innan hon går in på rummet, hämtar en bok ur sin bokhylla och lägger sig i sängen för att läsa hör jag hur hon säger "älskar er" och stänger dörren.
Hur har vi kunnat uppfostra en sån dotter?
Vart tog mitt lilla barn vägen?
