Grattis och förklaring

Grattis Till Mamma som idag blir 30 år.

Sen får jag nog förklara denna konstiga vattenavgång som bloggades om i tidigare inlägg. Många vi har träffat har frågat om detta så jag får väl avslöja vad vi har kommit fram till. Vi har med hjälp av en stor utredning kommit fram till att denna vattenavgång berodde med största sannolikhet på ett oerhört drägglande. Det har hänt ett par gånger efter det att vår lilla Smula drägglar så mycket så det bildas stora vattenpölar på golvet.

Så till alla som undrar kan nu andas ut.

Konstig vattenavgång

Snabb berättelse om vad som precis hände.

Mamma, Pappa och Smulan står och pratar i köket. Då plötsligt hör vi hur det porlar på golvet, vi tittar båda ner och ser hur det rinner någon vätska från Smulan och när vi tittar upp... inget. Det rann någonstans från vår dotter men var...? Blöjan och hennes body är helt torra. Var kom detta ifrån? Dräggla en flod är väl inte möjligt?

Vart kom all denna vätska från? Barn är allt bra konstiga.

Föräldraledig

Var nere och hämtade ut lite paket, köpte lite saker osv, det är inte viktigt. Det bloggbara i detta var att jag och Smulan var ute och gick, och jag fick en sån härlig "föräldraledighetskänsla" (ja det är ett ord nu). Vi har snackat om att jag ska vara pappaledig nu till höst och Mamma ska återgå till studierna. Jag ser så otroligt mycket framemot det, ska bli så kul att få vara hemma med vår Smula.

Tänk er följande situation...

Smulan är ute och leker med sin pappa när hon är 11år gammal och frågar sin pappa än en gång om han inte kan berätta hur hennes mamma var när hon levde, någonting som han har berättat väldigt ofta. Det måste han ju eftersom hon inte minns henne.

Sen är smulan nere i skåne och träffar alla släktingar och vänner, alla är så glada för att se henne eftersom hon är så lik sin mor. Det är så kul att på sätt och vis få träffa Mamma igen. Alla hennes släktingar och vänner saknar ju henne så väldigt mycket.

Detta känns hemskt att skriva men när jag tänker på det förstår jag nu hur nära det kunde ha varit att det blev såhär. Att smulans älskade mamma inte hade varit här för att hjälpa till att ta hand om sin underbart vackra dotter. Dessa hemska tankar blev igår ännu mer verkligt när jag var och lämnade blod. Jag och Mamma satt i väntrummet på blodcentralen när Mamma sa att här hade förmodligen den personen/personer suttit som har räddat hennes liv med det blod hon fick när hon var så sjuk. Det var verkligen en hemsk sak som vi insåg då. Hade inte de här personerna varit så underbara så dom gått och lämnat blod den dagen dom gjorde det hade jag kanske inte haft smulans mamma här idag.

Alla som läser detta som känner Mig, Mamma eller Smulan. Hur hade Ert liv sett ut just nu om hon inte hade funnits här? Att Smulan inte hade haft någon mamma. Jag hade inte haft min sambo. Ni hade inte haft Er vän/kusin/dotter/svärdotter osv.


Hade det inte varit för de personer lämnat blod så hade inte smulans mamma varit här idag Ge blod nu.

Vår nya bästis!

Visst hade jag hört att det skulle vara bra att bära sitt barn i sjal, men att det skulle vara så här fördelaktigt hade jag aldrig kunnat vänta mig. Selma trivs mycket bra i sjalen och sover som en liten kulting bara ett par minuter efter att hon blivit satt där. Både jag och pappan har fått mycket mer frihet nu när vi alltid kan ha henne med oss men har händerna fria. Städning, diskning och matberedning kan nu göras samtidigt som vi myser med vårt lilla mirakel.

Till er som ännu inte provat och har ett barn som fortfarande är lagom litet rekomenderar jag verkligen en sjal. Fungerar dock ej på tonåringar.

Värsta dagen i mitt liv!

När vi nu väl kommer igång med bloggandet igen så är det för att berätta om den värsta dagen i smulans liv.

Den hemska, otrevliga, elaka, HEMSKA kvinnan på BVC stack idag vår lilla lilla lilla dotter med två STORA STORA STORA nålar. Den här hemska dagen började med att bli vaccinerade. Det hemska skriket som kom från den lilla flickan var hemskt att höra, aldrig har hon skrikit av smärta tidigare och det är verkligen ingenting jag vill höra igen. Aldrig igen. Det är svårt för de som inte har barn att förstå den hemska känslan av att höra sitt barn skrika av smärta. usch.

Men nu är det över och nu ska vi försöka undvika feber och illamående som kan komma efter vaccination.