Smulan är ute och leker med sin pappa när hon är 11år gammal och frågar sin pappa än en gång om han inte kan berätta hur hennes mamma var när hon levde, någonting som han har berättat väldigt ofta. Det måste han ju eftersom hon inte minns henne.
Sen är smulan nere i skåne och träffar alla släktingar och vänner, alla är så glada för att se henne eftersom hon är så lik sin mor. Det är så kul att på sätt och vis få träffa Mamma igen. Alla hennes släktingar och vänner saknar ju henne så väldigt mycket.
Detta känns hemskt att skriva men när jag tänker på det förstår jag nu hur nära det kunde ha varit att det blev såhär. Att smulans älskade mamma inte hade varit här för att hjälpa till att ta hand om sin underbart vackra dotter. Dessa hemska tankar blev igår ännu mer verkligt när jag var och lämnade blod. Jag och Mamma satt i väntrummet på blodcentralen när Mamma sa att här hade förmodligen den personen/personer suttit som har räddat hennes liv med det blod hon fick när hon var så sjuk. Det var verkligen en hemsk sak som vi insåg då. Hade inte de här personerna varit så underbara så dom gått och lämnat blod den dagen dom gjorde det hade jag kanske inte haft smulans mamma här idag.
Alla som läser detta som känner Mig, Mamma eller Smulan. Hur hade Ert liv sett ut just nu om hon inte hade funnits här? Att Smulan inte hade haft någon mamma. Jag hade inte haft min sambo. Ni hade inte haft Er vän/kusin/dotter/svärdotter osv.
Hade det inte varit för de personer lämnat blod så hade inte smulans mamma varit här idag Ge blod nu.
1 kommentar:
Du är modig! Du har vågat sätta ord på vad många och i allra högsta grad jag tänkte under denna jobbiga tid. Jag har aldrig vågat prata med någon annan om dessa tankar, så på något sätt känns det skönt att du vågar.
Och ja, alla (som kan) borde lämna blod.....
kram från mormor antenn
Skicka en kommentar