torsdag 31 december 2009

Strandsatta

Här sitter vi nu, strandsatta i Mjölby. Som vanligt är tåget försenat. Man måste helt enkelt älska SJ. Dom har såna uppenbara problem med sin verksamhet och lyckas ändå totalignorera det, ingenting görs för att fixa problemet.  Men vi är alla på bra humör ändå, trots allt slit och släng, av och på med kläderna, i och ut ur vagnen är Selma ändå på otroligt gott humör! Inte ett enda gnäll. Jag måste säga att jag blir otroligt stolt.


onsdag 30 december 2009

Vad behöver en liten globetrotter?

När en liten globetrotter är ute och reser är det väldigt viktigt att man får med sig alla saker. Selma ska ju åka ner till halva släkten i Skåne imorgon. De sakerna en globetrotter måste ha är:
  • En clementin ( I en nödsituation så som jordbävningar, fastna på en öde ö eller lite småhungrig)
  • En dricka ( Ute i ödemarken vet man aldrig när man behöver vätska )
  • Böcker ( Man vet aldrig vilka främmande kulturer man möter, då kan det vara bra med en bok om Alfons eller pixieböcker! )
  • Block och kritor ( Det är kul att rita )
  • Katten ( Livvakten / gosig )


Där har ni det. Följer ni bara den här listan så kommer ni klara er utan problem ute i den vida världen. Nu kan ingen katastrof stoppa Selma från att ta sig till Mormor, Magfar, Farfar, Kristina, Bias, Angela och Thord.

torsdag 24 december 2009

Tipp tapp

Tills för bara ett par dagar sedan vaknade vi oftast av att det hojtades "mamma Jennie!" eller "pappa Dennis!" från Selmas rum. I morde vaknade jag av att en mycket liten människa nös mig i örat. Snopen tittade jag upp och fick se ett par stora blå ögon kika på mig genom morgondunklet. "Prosit" sa jag och den lilla figuren sa "mamma nyta mej".

Finns nog inget bättre sätt att vakna på en julaftonsmorgon.

Nej, ingen glömd.

Nej, inte ett enda julkort har skickats och knappt några klappar har köpts. Vi hoppas ändå att vänner och familj förstår hur mycket vi tänker på er, trots att det kan dröja mellan telefonsamtalen eller mailen. Det har varit en hektisk höst och just nu vill vi bara njuta av att få ta det lugnt ett par dagar innan det är dags att ta tag i pluggandet igen och därefter resa till några av er i Skåne.

Men som sagt, ingen är glömd. Alla har en varm plats i vårt hjärta, trots att det varken dyker upp julkort eller någon present. Denna julen prioriterar vi oss själva och en stunds lugn och ro.

God jul!

onsdag 23 december 2009

Snabb uppdatering

Tänkte bara snabbt dra genom vad som händer här, eller rättare sagt vad Selma har för nya egenskaper:

  • "Jag sjunga" - Vi brukar här hemma gå och sjunga ganska mycket, till exempel så sjunger vi "björnen sover". Det är oftast inga problem men ibland så har Selma fått för sig att det är HON som ska sjunga. Då ryter hon till "jag sjunga" och då är det bara till att vara tyst.
  • "Kommer jag" - Sa hon idag när hon själv hade stigit upp ur sängen och smugit in i mamma och pappas sovrum.
  • "Jag bada" - Sa Selma precis när mamma kom in med henne i rummet i en ikea-kasse. Där sitter hon nu och påstår att hon badar.
Glöm inte läsa pappas Twitter

söndag 20 december 2009

... och så finns det ju en första gång för allt.

Ni som känner vår Selma vet ju att hon mycket sällan är sjuk, hon har nästintill aldrig varit allvarligare sjuk än förkylning och lite feber. Detta är vi såklart mycket tacksamma för, men tyvärr innebär det att vi bli nästan lika chockade som Selma när något annat skulle ske. Härom natten var en sådan gång då något annat skedde. Strax innan klockan 22.00 hördes ett par hostningar och sedan ett förtvivlat tjut från smulans rum och vi gick raskt dit för att se vad som stod på. Där sitter vår tappra lilla tjej, täckt i kräk, och gråter förtvivlat. "Maaahhhaaama jag har spiihiillt."

Stackarn har aldrig spytt förr och fattade ingenting, hon såg bara allt kladdigt i sängen och kunde inte sätta annat ord än "spillt" på situationen. Vi trodde att det hade blivit för mycket godsaker på dagis tidigare den dagen, men då hon vaknade 20 minuter senare och kräktes ner hela sängen än en gång fick vi uppgivet konstatera att detta nog handlade om annat än för mycket julmat.

Eftersom jag skulle jobba dagen efter och pappan erbjudit sig att vabba så stannade han uppe med den skakade, men tappra dottern, och hon spydde sista gången runt 02.00. Dagen efter vaknade hon vid 8.00, relativt pigg och bad om frukost. Och så var den pärsen över, ganska smärtfritt. Fick sedan höra att fler barn från dagis varit dåliga, och tyvärr även smittat en och annan förälder. Vi har klarat oss än så länge i alla fall.

onsdag 9 december 2009

Sista gången!

Selma har fått en ganska jobbig vana, hon har börjat få otroligt mycket egen vilja. Till exempel så kan hon om hon inte vill att man tar upp henne skrika "AAAAAJ". Vilket är ganska spännande om man går ute på stan, det fungerar inte, vi tar upp henne ändå men det är ganska spännande. Har även lagt in lite bilder på picasaweb där hon är ute med pappa och handlar och har lagt sig ner på marken i gallerian. Hon var trött helt enkelt.

Idag är vi hemma med den lilla sjuklingen, hon hade ganska hög feber. Som vanligt märks ingenting på henne förutom att hon är lite glansig i ögonen och lite rödflammig. Gnäller aldrig! Iallafall satt vi precis och åt frukost, då brukar Mamma och Pappa äta ägg och låta lilla Selma smaka. Allt var som vanligt hon fick smaka som hon brukar få men ville ha mer. Då säger hon "pappa mer ägg... pappaaa ääägg... sista gången... Pappa ÄGG"

sista gången? Börjar vi ställa krav nu?

måndag 7 december 2009

Står och stampar

Känns som om jag inte kommer framåt alls med min examinationsuppgift, den blir liksom aldrig färdig. Har dock bestämt mig för att den ska färdigställas idag, inlämning är förvisso inte förrän på onsdag men jag behöver ett par lediga dagar.

Fokus, fokus!

söndag 6 december 2009

Kejsaren är naken

Så känner jag mig just nu utan min supertelefon. Som tur var så lånade Milas pappa ut sin gamla telefon så folk kan fortfarande nå mig. Men tyvärr så är min telefon så långt före alla andra telefoner så jag kan inte importera mina kontakter till den jag lånat. (Ja, det är fel på alla andras telefoner utom min) Så ringer ni förvänta er att jag låter väldigt misstänksam då jag inte ser vem det är. GLÖM INTE PRESENTERA ER! Det är väldigt jobbigt med folk som ringer och säger "Hej det är jag" och så har man ingen aning om vem det är. Tänk på det ni som ringer med skyddat nummer. Även om ni skickar sms, berätta vem det är.

Tack än en gång till Milas pappa för lånet av telefonen. Bättre service hos dem än hos Expert.

Selma säger Mila vilket betyder Emilia, såklart!

Det ryktas om att det finns de människor som hellre får svininfluensan än blir gravida. Vem kan det vara?

lördag 5 december 2009

Vi har hittat.se mamma

Är det någon som är intresserad av mammans klädval någon gång i vår/höst när det nu var får gärna kolla på länken -> HÄR <- så snygg sambo har jag!

Pappa behöver en ny bebis

"Eller så behöver han en ny liten Selma". Detta sa Mamma nu efter Selma hade gått och lagt sig.

Selma växer så jäkla fort. (Hatar när föräldrar berättar att deras barn växer upp så fort) Det känns inte som att det var så längesen hon låg i sin lilla spjälsäng och snurrade runder, nästan så var det. Hon ligger fortfarande aldrig på samma håll i mer än tjugo minuter. Och nu berättar hon själv när hon är hungrig, mätt, törstig, vill ha välling och är trött. Det har till och med gått så långt att hon nu springer in på badrummet, sätter sig på stora toaletten och säger att hon behöver borsta tänderna. Efter det springer hon iväg till Musse, hennes nya undulat/anka sen iväg in till sin säng där hon själv klättrar upp, lägger sig på kudden, reser sig upp igen, ger mamma och pappa en puss, lägger sig ner igen och snarkar.

Hur i hela friden hände detta?

Äntligen!

Ja, nu har fladdormamman (och fladdorpappan) äntligen fått sin lilla prinsessa! Kolla in bilderna, helt magiskt. Snart grinar jag av sentimentalitet. Muhäää.

Twittrar och regnar

Selma och pappa kämpade sig genom regnet och vi lyckade till sist ta oss fram till biblioteket. snacka om mycket barn och höga ljud. Jättekul!

Pappan har även börjat twittra. Det är inte lika mycket om Selma där, än så länge... brukar ha svårt för att inte skriva om henne. Men vill ni läsa kan ni gå in på www.twitter.com/dennis84 kommer skriva ut länken i sidan av bloggen sen. Så att även de som inte är superduktiga på datorer kan hitta dit (Selmas farmor)

Iiskar deij!

Vi har tagit för vana att ofta berätta för vår dotter att vi älskar henne och vad kan bli mysigare av att få svaret:

Iiilskar deij!
Y


fredag 4 december 2009

Vart har vår bebis tagit vägen?

Vår smula har blivit så stor och kan så mycket själv. Och när hon inte kan själv så säger hon ofta: "Hjälpas åt?" eller "Hjälpa meiii!"

"Bill inte!" Är också ett mycket flitigt uttryck för tillfället och används i diverse situationer. Hon har en stark vilja och trotsen går på högvarv här hemma. Ordförrådet är stort och hon härmar allt vi säger, med mer eller mindre lyckat resultat.Hon samtalar ofta med sina nallar och kaninen hon döpt till Lavvu (eftersom den säger I love you när man trycker på den), berättar för dem vad vi ska äta eller göra. Ibland tittar hon strängt på någon av sina mjuka kompisar, hytter med fingret och säger "naj naj naj". Detta i fall de gjort något de inte får.

När jag kom hem igår berättade hon för mig vad man får och inte får göra. Man får lov att kramas, pussas, klappa fint och nosas (eskimåpussas). Att knipas, puttas eller sparkas, det är "naj naj naj". Förståndig liten tjej.

Men där är ju jag!

För ett par veckor sedan så stötte jag ihop med en bil med underligt utseende på universitetet. Eftersom jag och sambon är störa fans av Google Earth så kände jag dock direkt igen bilen, det är en sådan slags bil man använder vid fotografering av gatubilder. Jag hade hört att hitta.se håller på att samla ihop gatubilder från de flesta av Sveriges större städer och tänkte att det var nog detta som skedde just då vid universitetet. Igår hamnade på hitta.se då jag letade efter en adress och såg att nu fanns det gatubilder från Örebro. Bestämde mig för att leta upp universitetet för att se om det verkligen var den bilen jag sett, och tänk om jag blev förvånad då jag såg att även jag fastnat på bilderna. Så där finns jag nu, förevigad, gåendes framför musikhögskolan. Minsann.