söndag 20 december 2009

... och så finns det ju en första gång för allt.

Ni som känner vår Selma vet ju att hon mycket sällan är sjuk, hon har nästintill aldrig varit allvarligare sjuk än förkylning och lite feber. Detta är vi såklart mycket tacksamma för, men tyvärr innebär det att vi bli nästan lika chockade som Selma när något annat skulle ske. Härom natten var en sådan gång då något annat skedde. Strax innan klockan 22.00 hördes ett par hostningar och sedan ett förtvivlat tjut från smulans rum och vi gick raskt dit för att se vad som stod på. Där sitter vår tappra lilla tjej, täckt i kräk, och gråter förtvivlat. "Maaahhhaaama jag har spiihiillt."

Stackarn har aldrig spytt förr och fattade ingenting, hon såg bara allt kladdigt i sängen och kunde inte sätta annat ord än "spillt" på situationen. Vi trodde att det hade blivit för mycket godsaker på dagis tidigare den dagen, men då hon vaknade 20 minuter senare och kräktes ner hela sängen än en gång fick vi uppgivet konstatera att detta nog handlade om annat än för mycket julmat.

Eftersom jag skulle jobba dagen efter och pappan erbjudit sig att vabba så stannade han uppe med den skakade, men tappra dottern, och hon spydde sista gången runt 02.00. Dagen efter vaknade hon vid 8.00, relativt pigg och bad om frukost. Och så var den pärsen över, ganska smärtfritt. Fick sedan höra att fler barn från dagis varit dåliga, och tyvärr även smittat en och annan förälder. Vi har klarat oss än så länge i alla fall.

1 kommentar:

Anonym sa...

Inte det roligaste med magsjuka, jag vet :), stackas lilla smulan.
(och lite stackars pappan)
Kram från mormor antenn