Vi har som vi (förmodligen) skrev i ett tidigare inlägg varit uppe i Norrland och hälsat på den STORA släkten. Men detta inlägget ska inte handla om vad vi gjorde där uppe och hur trevligt vi hade det. I detta inlägget tänkte jag berätta om hur avundsjuk jag är.
När vi hade varit där uppe ett par dagar kom Smulans kusin, en liten Emma, ett par veckor yngre än smulan, och jag märkte hur avundsjuk jag blev.
Det kom som ett riktigt slag i ansiktet när jag kom till denna insikt. Vi har båda två missat vår dotters första månad i livet. Fy fan. Vi har, tack vare den där jävla sjukdommen som smulans mamma fick, spenderat hennes första månad med att åka buss fram och tillbaka till sjukhuset, oroat oss för smulans mamma och en massa annat SKIT som man inte ska behöva tänka på när man fått en liten ängel. Det ska inte vara så och jag känner mig så lurad, bedragen och ledsen över det. Den tiden kommer aldrig någonsin komma tillbaka. Självklart behöver jag inte förklara hur underbart glad jag är över min vackra dotter och hur glad jag är över varje sekund jag spenderar med henne idag och varje dag framöver, men tanken av att vi har missat denna underbara tid med henne är hemsk.
Jag är så otroligt avundsjuk på alla som någonsin har fått eller kommer få ett barn som bara får ägna all tid åt denna. Ta verkligen vara på det. Vackrare tid finns inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar