Ja, så är det faktiskt nu. Jag är frisk. Det kniper till lite i mitt hjärta när jag tänker på det, ett litet glädjeknip. Inga fler blodprov, inga fler piller och ingen mer oro.
För ett år sedan satt jag just här, med magen putandes och hade inte en aning om vad framtiden skulle ge oss. En Selma var på gång, det visste vi. Vi kunde dock aldrig ana att det kommande året skulle bli det svåraste och mest skrämmande vi hade varit med om. På ett år har jag hunnit få mitt första och kanske enda barn, nästan dö, fylla 30 och påbörja min drömutbildning. Jag är så tacksam.
2 kommentarer:
Kanon tjejen! Värsta julklappen!
Kan bara säga grattis!
Grattis underbara söta vän! Du skrämde oss alla där ett tag.
Skicka en kommentar