Selma på upptäcktsfärd

Selma har börjat få en otrolig fart när hon hamnar på golvet, vänder man ryggen till en halv sekund så är hon långt ifrån den plats där vi satte ner henne. När man kan röra sig fritt i lägenheten finns det mycket spännande att titta på, och känna på. Men vår lilla dotter är så otroligt duktig. Det finns en del saker som är mer spännande att leka med än andra. Till exempel Pappas TV-spel, sladdar, spisen och väggkontakterna (lugna, vi har säkrat dom). När Mamma och Pappa får syn på att Selma leker med dessa "leksaker" säger vi ofta "Nej nej nej!" med bestämd röst. Säger vi detta händer en speciell sak:

Till en början tittar Selma på en med en otroligt sårad blick, därefter kan man nästan höra ett litet "kras", hur det lilla hjärtat bara går sönder och man ser hur en otroligt söt och vacker flicka bli så besviken, så sårad och förkrossad av sina EGNA FÖRÄLDRAR! Hur kan dom bete sig på det sättet?


Det som gör mig så stolt är att hon på en gång har lärt sig vad man får och vad man inte får röra, hon kan sitta ett par decimeter från spisen, peka på den och säga/låta "Nej nej nej!", hon tar fram fingrarna mot Pappas TV-spel och när hon är någon centimeter från tar hon bort fingret, tittar på Pappa och ler med hela ansiktet.

Min underbara dotter, hon gör mig så stolt.