Årets som gick, mamman.

Jag minns att jag förra nyårsafton stod och klappade mig på magen och önskade att vi skulle få ett händelserikt år. Och visst fick vi det, men kanske lite allt för händelserikt. Ändå så vågade jag mig på att önska det samma för det kommande året, hade varit fegt annat.

Under 2008 kom så till slut vår efterlängtade smula. Vårt första, och på grund av det som skulle komma att ske ett par veckor senare, kanske även vårt enda barn. När jag äntligen fick se henne efter ett par långa ensamma timmar på uppvaket var det som om tiden hade stannat, hon var så rätt, det var exakt den dottern jag hade önskat mig. Underligt det där.

Vet inte om jag berättat det tidigare, men en sak hände på uppvaket som jag aldrig kommer att glömma. De dagar vi hade åkt fram och tillbaka till förlossningen hade det varit grått och ruskigt väder, slaskigt och kallt. Men så, natten innan Selma föddes så började det snöa. Strax efter hon var född och jag låg på uppvaket kommer sköterskorna till min säng och rullar fram den till ett fönster. Utanför fönstret sken solen och hela världen låg under ett vitt mjukt gnistrande täcke. Världens vackraste barn fick verkligen födas en alldeles förunderligt vacker dag.

När Selma var tre veckor blev jag plötsligt mycket sjuk och höll på att förlora livet. Jag antar att de flesta av er som läser vår blogg vet detaljerna, men skulle du vara nytillkommen finns det att läsa under etiketten Sjuka mamman. Tack och lov fick jag den hjälp jag behövde och efter tre veckor på sjukhus fick jag komma tillbaka till det riktiga livet igen.

Med allvarliga händelser medföljer ofta nya tankegångar och under tiden jag låg inlagd insåg jag att jag egentligen inte alls ville bli lärare och att jag borde ta vara på livet och utbilda mig till något jag verkligen brinner för. Så jag sökte nytt och så kom jag in. Tack vare mitt omtänk kan jag nu titulera mig blivande hälsoutvecklare och känner att jag är på helt rätt spår.

Vi har rest mycket under året och har fått chansen att träffa vår kära familj mer än vi någonsin gjort sedan vi flyttade från Skurup. Avståndet känns inte längre lika stort men saknaden är fortfarande enorm.

Selma är ett helt äventyr och det händer nya saker varje dag. Ett barns första år är så otroligt händelserikt och för en förälder känns varje litet framsteg som ett mirakel. Tack vare vår vidunerligt spännande dotter har vårt år sprungit iväg alldeles otroligt fort.

Jag har fyllt 30. Tidigare har jag känt mig skräckslagen av tanken på att jag skulle bli 30 och varit helt övertygad om att livet skulle ta slut då. Nu vet jag att det är nu det börjar. Jag har fått barn, kommer snart ha en hyfsad utbildning och därigenom ett schysst jobb, köper kanske snart hus och känner mig för första gången i mitt liv helt nöjd med vem jag är.

Hösten har susat förbi och helt plötsligt blev det jul. Efter allt resande under året bestämde vi oss för att det var dags att bara vara hemma och ta det lugnt och julafton firades i lugn och ro, först med lite vänner och sedan med soffa och tv. Nyår blev ännu lugnare, med lite tv och god mat och sedan stans bästa utsikt över fyrverkerierna.

Allt som hänt kan jag inte berätta här, för det är som sagt väldigt mycket. Men jag hade kunnat försöka mig på att summera året med endast tre ord.


Lycka Liv Förändring