Men vilket sammanträffande!

Jag måste helt ärligt erkänna att jag är en sucker för romantik. Detta har jag länge förnekat för omgivningen och försökt vara en sådan där tuff brud som struntar i blommor och diamanter. Men icke, jag är inte så på riktigt. Nu när jag nått 30-strecket vågar jag äntligen erkänna att jag är ganska blödig och fullkommligt älskar alla filmer som innehåller Hugh Grant. Har trots detta erkännande ändå en förhoppning om att jag fortfarande kan vara en tuff brud, en tuff brud med mjuka kanter.

Tidigare i veckan, både för att retas med kära sambon och för att jag verkligen ville göra något rart för honom på alla hjärtans dag, beställde jag en liten överraskning från Nallebudet. (Någon överraskning blev det ju inte direkt, för detta geniala företag skickar sina små söta nallepaket inpackade i genomskinlig plast.) Dagen då paketet dimper ner i vårt brevnedkast befann jag mig oturligt nog på universitetet och kunde därför inte gömma undan det fram tills dn stora dagen. Jag får i stället ett kryptiskt sms från sambon, något i stil med "Vilket sammanträffande, du förstår när du kommer hem." Jag fick då lite onda aningar, men blev inte särskilt överraskad eftersom min och sambons hjärnor numera verkar vara sammankopplade och vi tänker ofta på exakt samma saker. Och ja, precis som jag hade förväntat mig så dimper ännu ett litet nallepaket ner i vår lägenhet dagen efter. Även detta kamoflerat i genomskinlig plast. Vad jag fick? Ja, döm själv, tänker vi lika eller vad?

Även vårt lilla hjärta fick en vacker present på hjärtedagen. En liten rosa ask innehållande ett ljuvligt änglahalsband från söta farfar och Kristina.

Kvällen avslutades med ett gott vin och en mycket smakfull pastasås med lax och röd pesto.

God kväll, hörs igen nästa vecka!