Jag, mamma?

Igår när jag mötte min allra käraste sambo på stan fick jag en liten present. Det är en liten bok som heter "Till Mamma" och innehåller små kloka ord sagda om mammor. Jag blev otroligt glad och kände en liten mallgroda i bröstet då jag faktiskt kom på att jag ska bli mamma. På riktigt. Tack älskade.

Illamåendet är tillbaka igen. Tack och lov! Vår urtjusiga middag på Max igår resulterade i att jag fick äta alla strips med smältost och sambon fick äta hamburgarna. Inget gott alls med hamburgare igår.

Med glädje såg jag igår att min böld var på väg att försvinna. Min glädje fick dock inte chansen att bli långvarig eftersom jag i morse vaknade med hemsk värk igen och till min fasa såg jag att ännu en hade placerat sig, precis bredvid den gamla. Min kropp känns sjukt obekant, fungerar inte alls som den brukar. Men så ska det väl vara. Hoppas bara att jag slipper fler bölder.

Nä nu vill jag att veckorna ska gå snabbt och att magen ska börja växa. Inget kul att redan behöva dra sig omkring i mammaklänning, inte på grund av bebismage utan på grund att svällmage. Varför ser man bara ohälsosamt fet ut i början av sin graviditet? Allt är svullet. Även resten av mitt utseende har börjat förfalla. Blev vettskrämd igår då jag råkade se mig själv i ett skyltfönster och undrade hur jag hade vågat mig ut alls. Ska försöka piffa lite idag, lite ögonbryn och fransar och naglar. Kan kanske hjälpa lite?