En sak jag var lite rädd för innan vår smula hade kommit var att jag inte skulle lära mig hur hon fungerade, varför hon grät, varför hon lät på ett speciellt sätt o.s.v. Att jag inte skulle veta när något var fel. Men så är inte fallet, bara på denna korta(?) tid hon har varit hos oss har vi lärt oss exakt hur hon låter, hur hon beter sig och hur hon inte beter sig, alltså så fort hon gör ett ljud som inte passar in i situationen märker jag det.
Precis som nu för ungefär tio minuter sen, då vaknade hon efter hon lagt sig för natten(!), någonting vår dotter inte gör. Hon vaknar aldrig och är ledsen, och vi märker ganska tydligt om hon gråter för att hon är irriterad, sur, uttråkad o.s.v. men nu vaknade hon av att hon var jätteledsen och det skar verkligen i mitt hjärta. Konstigt det här med att bli Pappa, att någon annan människa kan göra mig så ledsen för dennes skull, att jag blir så ledsen när det är något fel med henne.
Stackars pappa, Selma är ledsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar