Selma har verkligen eld i baken, och fötterna. Jag minns den tiden då vi satt och drömde om den stund då hon skulle börja förflytta sig själv. Hur ofantligt korkad kan man vara? Nu gör vi ju inget annat än att springa runt och plocka bort henne från diverse tvspelskonsoller, hälsotidningshögar och långa farliga sladdar. Men ändå, vi gör det ju så gärna. Hon är ju trots allt universums coolaste bebis. Vår unge.
BVC i tisdags. Smula klara plingelingtest på öronen galant och visade fru BVC-tant hur duktig hon blivit som kan sitta själv och stå med stöd. Lilla fröken har nu blivit hela 70 cm lång och väger strax under 10 kg. Oj, inte så liten längre kanske?
Idag ska vi, så fort jag hittat ett par byxor och Selma vaknat, ta en tur med bilen till Maxi och sen eventuellt till Ikea.
Fösta examinationsuppgiften för terminen färdigställdes och lämnades in idag prick kl. 11.58. Pust.
1 kommentar:
hehe visst är de skojj när de e fart på de små... å skönt när de kan ta sig fram själv å komma när man ber dem =) även om de ofatst sticker åt andra håller =) Emma har precis börjat ställa sig mot saker, så fått plocka bort lite på bordet å så, men nu ska hon ställa sig mot väggarna med vilket inte är lika lätt sen fattar hon ju inte att man måste hålla sig i annars ramlar man =)
Oj stora tjejen... =)
Skicka en kommentar